Ja ha då var det dags igen!

Det är någon som knackar på dörren  och jag vill verkligen inte öppna...Jag har inget val, jag måste.
Välkommen in min gamle vän!! Han kryper in under huden på mig och får mig att känna mig olustig, sur och tvär.
Jag blir bråksugen samtidigt som jag gråter då jag läser Elsa Jonssons  99 år:sdödsruna i NSD. Herreud livet är en flyktig vindpust..sen är vi borta. Va finns att minnas då jag ligger nedgrävd i myllan?? Gud så sorgligt ...Snyft..
Dessa dagar då min PMS tar min kropp i besittning är dagar jag helt kunde vara utan....tyvärr finns ju ingen erase and rewind knapp det är bara att rida igenom stormen och göra det bästa av situationen.
Här är jag idag i verkligheten arg som ett bi, gråtmild som en gamal kyrkpsalm.....Livet suger, inget duger!
Tur jag är ledig från jobbet. Nu ska jag dra på mig träningskäderna och dra på gymmet och göra av med lite aggretion!!
Ha en underbar onsdag!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0