Mitt i min lycka konstaterar jag.

Att människor kan vara bäde fega , falska och trista på samma  gång.
Hur rymms det så mycket tråk i en och samma människa på samma gång...?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0